Lekdags – 2 - 3 år
Ett program för barn som kan delta aktivt - klappa händerna, hoppa runt, fånga såpbubblor - men som också kan lyssna till en kortare saga.

Lekdags är ett program som också vänder sig till barn som är lite blyga, men som i gruppen vågar och vill vara med och ramsa, leka och dansa. Vi leker med fingrarna i gamla och nya fingerlekar, vi hoppar runt och dansar så att hela kroppen får vara med. Vi lyssnar till ljud från tumpianot och regnträdet. Vi känner på det lena sidentyget som böljar ömsom som en hög himmel högt över huvudet, ömsom som vatten i ett upprört hav.

Alla sinnen får vara med, men också känslor och intellekt. I den korta sagan med välbekanta situationer kan barnen identifiera sig. Man kan leva sig in i hur det känns att till exempel bli kvarglömd i lekrummet när de andra gått ut på gården, eller att upptäcka att man är den enda som inte har något äpple till utflykten i väskan.

Genom att delta i en gemensam aktivitet lär sig barnen att vänta på sin tur och att lyssna till andra. Men också att de själva ska få ta plats och kan förvänta sig att både vuxna och barn lyssnar. De lär sig att det finns regler i lekarna som alla rättar sig efter. Det viktiga är att barnen känner sig uppskattade för det som de kan och dem som de är, och att de går ifrån Lekdags med känslan av att ha lyckats. 

Jag använder mig av gamla kända barnramsor som Baka, baka liten kaka, och
Alla mina ankor, men även av nya rim som ibland uppstår i stundens glädje över att det finns så många roliga ord att rimma på. Jag använder också mina egna ramsor som ”Hoppa studsa, studsa som en boll”. Den ramsan och många fler finns i min bok ”Berätta för Barnen!” (Runa förlag).

Docksaga – 2 - 4 år
Bordsteater med dockor eller mjuka djur.

Historien är enkel och utgår från barnets egen verklighet. Det är spännande att se den lilla kycklingen ge sig ut på äventyr och möta den stora katten; det är lugnande att se att höna-mamman hittar honom till sist.

Som namnet antyder är det en liten teaterföreställning som utspelar sig på ett bord. Barnen sitter på golvet, på låga stolar eller bänkar i något svängda rader, så att alla ser teatern framifrån.

Bordet är draperat med tyger i olika nyanser och färger så att ett landskap eller en interiör skapas. Jag använder mig av vadmal, filt och siden.

Allt går långsamt och tydligt. Figurerna är mjuka djur. I sagan om kycklingen som nämns ovan finns en höna med sina kycklingar, en hund, en katt och en liten mus. När föreställningen börjar är det grå höst. Så kommer vintern med sin vita snö. Snön är ett vitt sidentyg som fladdrar över scenen och sedan lägger sig till rätta. När våren kommer smälter snön undan och grönt gräs täcker marken. Höna och kycklingar vågar sig ut. Musen, hunden och katten finns hela tiden närvarande och har sina speciella roller.

Alla förändringar sker ”inför öppen ridå”; allt är tydligt och enkelt. Men det är inte alls odramatiskt. I början och i slutet av föreställningen spelar jag på mitt tumpiano eller vevar på speldosan. Efteråt vill barnen ofta komma fram och hälsa på djuren som deltagit i docksagan. Och det får de så gärna.

Ritsaga – 5 - 8 år
En smart saga som slutar med en överraskning eller en kaxig ”det var det jag visste” känsla.

I det här programmet känner barnen sig delaktiga och vill gärna själva rita och berätta.

Sagan om gumman och gubben som inte kunde hålla sams utan byggde en vägg mitt i sitt runda hus känner många till. Det är den klassiska ritsagan. Av alla svängar och krumelurer som gumman och gubben gör uppstår så småningom en katt. Här kommer igenkännandets glädje, och vi går vidare med andra sagor och infall: ”Pojken som fick ett paket” och ”Prinsessan som lekte vid dammen” är ett par andra.

Här som alltid gäller det att stärka barnens känsla av att vi gör något tillsammans; vi kan och vi har roligt. Visst vet man hur gammal man blir om man är sex år och fyller år i morgon, och hur många ljus det behövs på tårtan. Och tänk om det är tvillingar! Hur många ljus blir det då?  Nu hjälps vi åt att blåsa ut ljusen. Och så vidare.

Efter mitt ritande blir barnen ofta inspirerade att själva rita och berätta.

Om vi är i ett klassrum ritar jag på den tavla som finns där. Annars går det bra med ett blädderblock. För säkerhets skull har jag med mig en mindre whiteboard med pennor och sudd.

Sagostund – alla åldrar
Det var en gång… Kända och mindre kända sagor, fabler, myter.

I sagostunden - en klassisk berättarstund, där man nästan rituellt börjar med ”Det var en gång” - gör barnen sina egna fantasibilder till mitt muntliga berättande. Jag berättar både kända och mindre kända sagor, fabler och myter.

Sagostunden passar för barn från 4 och upp till 12 år. Men åldersspridningen i den enskilda gruppen bör inte vara för stor, helst inte mer än ett par år.
 
Sagostunden har vanligtvis en längd på 30-45 minuter, beroende på åldrarna. Vi sitter runt ett täcke på golvet eller på stolar i en ring.

För att samla ihop oss, och komma i stämning, börjar vi med en ramsa, och kanske några toner på tumpianot.

Sen blir den ena sagostunden aldrig den andra lik. Berättelsen, berättaren, lyssnarna – allt skiftar från gång till gång. ”Just denna berättelse berättas här och nu för er, inte igår eller i morgon för några andra.”

Sagor/folksagor som jag berättar handlar ofta om barn som klarar sig trots att det finns svårigheter på vägen. Det är sagor med magi och vackra ord, vardagsnära och fantastiska. Sagorna handlar om nordiska jättar och troll, men de kan också föra oss till länder långt borta; kanske kan invandrarbarn i gruppen få höra sagor från det land där just de har sina rötter.

(Tumpiano är ett  instrument från Västafrika. Det består av en liten låda som ger resonans och på lådan sitter platta metallpinnar i olika längd att spela med tummarna på)

Rim och ramsor – från 4 år
Roliga småbarnsrim, fyndiga räkneramsor, busiga gat-rim, gamla poesiverser.

När barnen på allvar börjar leka med sitt språk, då passar ramsorna och rimmen. Vi njuter av att skoja med orden.

Rim och ramsor är främst tänkt för barn från fyra-fem år. Rim och ramsor finns med i alla mina program, men här är det mer renodlat. Barn och vuxna sitter i ring så att alla syns och ser, ofta kring ett vackert täcke.

Vi börjar med enkla, kända ramsor. Ramsorna är korta, de har en liten knorr som barnen uppskattar. Ramsorna upprepas flera gånger så att barnen lär sig ord och rörelser. Många av ramsorna ingår som del i en lek. Att rimma och skandera skapar gemenskap och att säga de lite fula orden i skol- och gatrimmen är busigt och skoj.

Men barnen uppskattar även poesi, med vackra rimmade eller orimmade verser.  För sexåringar och skolans nybörjare använder jag ett slags rimkort med text och bild. Barnen får göra egna ramsor med hjälp av korten, vars föremål kan kombineras så att de rimmar med varandra. Sen framför de sina verser i gruppen.

Spökhistorier – 7 - 11 år
Monster och gastar, häxor på kvastar – hemska historier att bli förskräckt över och njuta av.

Det får inte vara helt mörkt, men gärna lite dunkelt, i rummet där vi ska berätta spökhistorier. En bordslampa eller ett tänt ljus ger rätt stämning. Spökhistorierna och spökisarna ska skrämselkittla lite, men barnen ska inte bli rädda på riktigt.

Jag berättar korta historier varvade med något mer komplicerade berättelser med en stegrad spänning. Somliga spökisar slutar med en mindre skrämseleffekt, andra med ett skratt. Barnen vill gärna prata och fråga kring historierna, och jag lämnar tid för det utan att för den skull jaga spökstämningen på flykt. Här som i alla mina program slutar vi med en liten ceremoni eller en ramsa. Bildligt så knyter jag ihop säcken innan vi lämnar rummet för att gå ut i vardagen.